Fäddoktor och gamla metoder

För ormbett, ögonsjukdomar och alla slags krämpor på folk och i synnerhet på fä finns ingen bättre än vår fädoktor i Västra Eneby. Han begriper sig på att läsa bort vad som helst. Så påstår åtminstone min granne Johan Jakobsson. Johan litar mer på gamla tiders kvacksalvare än på veterinärer och läkare, och hans förtroende bygger på erfarenhet. Jag har själv sett, att det hjälper, säger han. När Johan förr släppte ut sina djur på våren, brukade han stryka dem på ryggen med sillake, för att inget otyg skulle bita på dem. Ett annat sätt att hjälpa djuren mot otyg är att kasta ett ben av ett självdött djur i hagen, där djuren ska släppas ut. Sedan är de trygga mot troll, nissar, lövsiskor, rimtursar, och vad de nu heter alla.

Det är väl inte underligt då att Johan litar på fädoktorn - nej, namnet säger jag inte — och att han kan berätta många historier om hans underkurer. En av Johans kor hade fått ont i ögonen och kunde inte se. Johan tillkallade fädoktorn. Han kom, men ingen såg, hur han kom eller när han kom. Det lär höra till konsten att dyka upp osedd. Tre täljknivar hade han med sig, och dem körde han in i ett träd. Den kuren hjälper mot alla sjukdomar hos folk och fä, påstod han, men den måste göras, när vinden blåser i en viss riktning, en riktning för ögonsjukdomar, en annan för skravelsjuka osv. Dessutom fordras olika antal knivar för olika sjukdomar.

Fädoktorn sa ifrån, att ingen fick dra ut knivarna, och helst skulle ingen ens se åt dem. Tre dagar skulle knivarna sitta i trädet, och när tiden var ute, kom doktorn själv och drog ut dem. Då hade kuren hjälpt, och kon hade fått sin syn igen.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.90-91