Doktor och ormhugget

I Mjölsefall bodde en gammal gubbe som kallades doktor. Han skulle dra ut en tand åt mig, och visst fick han ut tanden, men inte förrän han hade släpat mig flera varv runt i rummet. Folk påstod, att han hade fullt med ormar hos sig. Några ormar såg jag inte till... Men när vi talar om ormar, kommer jag ihåg, att min svärmor vart ormhuggen. Hon skar en bit av samma orm som hade bitit henne, och biten la hon på hugget. En kan tro, vad en vill om den sortens medicin, men bra vart gumman, så mycket är säkert.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.66