Bruzella och spådomarna

I Skripa vid torpet Skeppstad under Örnström i Kisa bodde Bruzella i en liten, låg stuga, som nu är riven. Gumman hade några får, som betade på Lillön i Övre Killingen. Hon levde på sina får och på presenter som hon fick av släktingar och grannar, och det var nog inte så litet, för gumman var snäll och allmänt omtyckt. Hon var mycket anlitad för spådomar och kunde se både i det förflutna och i framtiden, sades det. 1874 blev Bruzella åtalad, för att hon genom spåkonster skulle ha utpekat en hustru i Örsebo för att ha stulit togarn (lingarn) från en granne. Bruzella hade använt älling, ett litet, runt träsåll med låga kanter. I sällingen lade hon en smutsig handduk, och i den hade hon lagt in en psalmbok, en hen, en vigselring och några solvor. I kanten av sällingen stack hon in en fårsax. Två personer fick sticka in var sitt finger i saxen från motsatta håll. Sedan ropade någon upp namnet på varje person i den by, där den misstänkta bodde. När den skyldigas namn nämndes, började sällingen röra sig och skuttade ur händerna. Så gick det till, när Bruzella var detektiv. För att vara riktigt säker på att lyckas hade hon dessutom människoben i sällingen, och det är ett knep som är väl känt nästan överallt.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.52-53