August Karlsson och jakten

August påstod, att han kunde skämma bössor, men hur det gick till, det ville han aldrig lära ut, "för si, folk kunne använde konsta i onöda", sa han. Han ville också låta påskina, att han kunde ta jaktlyckan av folk. Det gjorde han bl.a. en gång, när en hel del herrar från det bolag som förr ägde Finspångs bruk var på besök i Tidersrum för att jaga. Herrarna brukade ta Karlsson med på jakt, men den gången hade gubben kommit i onåd och fick därför inte följa med. Själv berättade han, att han hörde skott på skott från skogen i tre dagar. På tredje kvällen skickade sällskapet bud och ville ha Karlsson med sig nästa dag.

— Nänä, nu ha I jaget i tri dage, så mej behöver i fäll inte ha mä, svarade gubben. Han fick då till svar, att jägarna inte ens hade fått en harpalt.

— Då visste allt ja, att I inte skulle va goe te å få nått, när inte ja va mä, hånade August. Dagen efteråt var han med, och på bara en liten stund hade herrarna fått två harar och två tjädrar. Efter den betan gick inte Finspångsherrarna ut utan August Karlsson, när de skulle jaga i Tidersrum.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.53