Vävstolens nattliga ljud

Ja va ve Falla förre, å där bodde de e änka, å ho bruka tala om för mej, att di hadde e gumma te väva där. De va e statarhustra. Di hadde flytt dit ifrå Regnaholm, de där folket. Å menna ho höll på mä väven, så skulle di inte få sopa unner vävstoln, utan de va precis som e matta utå damm där. Å den där änka ho lå hos gumma iblann om nättera, för mannen va tegelbruksarbetare. Å iblann så kunne ho höra, hur vävstoln dunka å gick hela nättera.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.61-62