Trollkäringarna vid Bleklången

Ve Bleklången ä de ett högt berg, där di har gjort å mä sju styckna tockna där trollkäringer. Dubba sitter kvar i berget än, för ja har sitt dom. Di kasta dom (käringerna) i sjön först, men di flöt.

Så va de e utå trollkäringera, som hadde e flicka; å då fråga di'na, om mora hadde lärt'na någe. » Ja kan inte mer än ställa te blåsvär», sa ho.

Då ville di, att ho skulle försöka. Å då to ho en näsduk å bann en knut i vardera hörnet. Sen gick ho ut, å så kom ho in igen. Å så löste ho opp förste knuten, å då börja de blåsa nordanvär. Men när ho hadde löst opp den siste knuten, då va de, så träna å taka blåste bort. Då vart de rent ändalöst förståss. Men sen to di å ådra ihjäl henne mä.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.88