Svartsjuka och magi

De va en gubbe, di kalla för »Tuppen», den finns de så mycke historier om. Hanses gumma hadde så ont utå svartsjuka. Ho trodde, att alla kvinnfolk va galna ätter gubben. »Men si, ja undrar inte på'et», sa ho, »för han ä då så rasande vacker!» De va särskilt e gumma, som ho va så svartsjuker på, för ho trodde, att ho, å gubben hadde möten ute i skogen. Då sa ho te gubben, att han skulle gå te e gumma, som kunne trolla, för å bli å mä den där ätterhängsna käringa. Å de gjorde gubben. Då fick han rita opp någe, som skulle föreställa ett fruntimmer, på vägga. Å sen skulle han skjuta på de där, å de gjorde han. Å gumma hans ho påsto så säkert, att sen behövde ho inte vara svartsjuker mera.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.44-45