Skomakaren och ormen

Så va de en gång han va ve Tärn, den där skomakarn, å skulle slå. Å de ä så mycke igla i den där sjön mella tuvera. Å när han klev på e tuva, så fick han känna, att han hadde någe om foten, å när han såg ätter, så va de en stor orm, som hadde slingrat sej om benet. Han slängde te ormen, så han flög så långt; men tänk, sen vart de så fullt å orm runt ikring, så de va knappt, han kunne ta sej fram te strann. Å han tordes aldri gå dit mer. Men ja va ofta ve den där sjön å to blodigla, men ja såg aldri nån orm där.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.51