Skomakaren och mylingen

De va en skomakare, som kom på ett ställe å gjorde skor. Å så skulle han ligga där. »Ja, vi har ett rum», sa di, »men där kan ingen ligga». — »Jo, ja kan allt ligga där», sa skomakarn. Men på natta så öppnades de e golvtilja, å så kom de opp en myling. Å han gick fram te reskapa å rörde i dom. »Du bränner dej», skrek skomakarn te honom. Då gick han dän, men sen kom han fram å dansa mä skomakarn, så han vart mäst fördärvader. »Vill du si, var ja bor», sa han sen te skomakarn. Å så to han opp golvtilja, å då sto de e bytta där. »Inte får du rum där», sa skomakarn. »Jo, vänt, ska du få si», sa mylingen å kröp ner i bytta, å han fick lov te vika sej dubbel för te komma ner. »Men locket går inte på», sa skomakarn. » Joo, du, de gör de allt», sa mylingen. Då la skomakarn över locket å satte sin syl i hålet, å sen kunne mylingen inte komma ut förståss. Då skrek han: »Bena ä lång, å bytta ä trång, om ja komme opp, skulle ja dansa mä skomakarn än en gång», sa han.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.54-55