Skogsrået och tjädern

Ja va mycke på, när ja va yngre, te gni mä bössa bå dag å natt, hälg å söcken. Ja tjänte här oppe ve Sonstorp, å där hadde ja inte länger te tjäder än härifrå å te station. Å på nåra dar så fick ja nie styckna fågla. Så va ja ute mä bössa en möra å sköt en tjäder. Men ja såg inte, var han föll ner, utan ja gick å sökte ätter'n. Då skrek de te på annra sia kärret: »Här ligger han», skrek de. Men då försto ja, att de inte sto rätt te, utan ja svarte: »Nää du, ja går inte ätter'n, utan har du hitt'en, så får du allt behålla'en mä», sa ja, å så gick ja hem. De va skogsråt förståss, som ville ha fatt i mej.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.62