Riddaren och det mystiska fruntimret

De va en riddare som va ute å jaga. Å då kom han te ett stort bonnställe å ville ha kvarter där. »Nää, de går la inte», sa bonnen. »Vi har nog den där byggninga, men där kan ingen ligga», sa han. »Jo, ja kan allt ligga där», sa jägarn. Å han gick å. la sej i den där byggninga. Men när han hadde liggat e stunn, så börja de å regera alldeles förskräcklit. Ä de kom fram ett stort, långt fruntimmer. Å ho gick fram å to på hanses ridebyxer, som hängde där, å då gick de hål på byxera. Då to jägarn bössa å sköt ett skott, men de to inte. Då sköt han ett skott te, å då sjönk ho ner, å ho vart så lita, så lita, så ho va bara som en liten barnunge. Men han to hela byltet å kasta in'et i ungsglöda, så de brann opp alltihop. Å sen, ätter de, så vart de tyst i den där byggninga, å di hörde aldri någe mer där.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.52