Pipusa och trällkärningen

"Pipusa" i Lundarn var e äkta trâllkärng. Ho kunne bå ett å annat, å fâlk sa, att ho te å mä ha taje livet utå en dräng, sâm di hade där. Hur dä nu va, så vet jag inget så säkert, men nog kunne ho göre lite va ho ville. Ho va så pass, så ho kunne sätte in en kniv i en tall å mjâlke u den, å mjâlka den kom från en laggårl i närheten, fast ingen såg'et. Dä smör, sâm Pipusa säna kärne utå grädden från den mjâlka vart naturlittvis trâllsmör å inte nyttit för fâlk te å äte. Men sånt där smör va ju pricis likedant sâm annat smör å inte lätt te känne igen. Men âm en gjorde sej en kniv utå ångerstål å skar i smöret mä, så rann dä blo utå smöret, âm dä va förtrâllet. Ângerstål dä ä en sånn stålbit, sâm kan falle å e yxägg, âm en hugger te för häftitt.

Men den där Pipusa å likeså Bengta i Forsen di bruke âfte ge orma mjâlk i små fat. Men när orma ha drucke, så lämne di en sârts små bite kvar i fata. Kärngera tog å la di där bita i mjâlka, å sän vart dä alldeles hemskt mä smör. Länge ätteråt va dä mycke gâtt om orm bå ve Lundarn liksom ve Forsen. Dä va allt rätte orma dä!

Pipusa hade en hästeskalle hängandes över dörrn te laggårn för dä skulle bli tur mä djura, âm en hade dä.