Osynliga möten

Två kara såg far min en gång. De va en kväll, far å mor skulle gå hem. Å då fick far si ett par kara, som kom imot dom. Men mor såg dom inte. »Ser du dom inte?» sa far. Å sen, när di va alldeles inpå, då sa han åt'na: »Nu måtte du fälle si dom?» Men ho såg dom inte, utan han va tvungen te ta'na i armen å dra henne åt sidan, annars hadde ho gått rakt på dom.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.49