Ormen och märrepiss

Di säjer, att de finns mänsker, som har fått orma å fyrfota i magen, men ja vet ju inte, om de kan vara sant. Men ja hörde berättas en gång, att de va på en stor herrgård. De va unner skörden, å folket va ute på gärdena. Å när de le mot slutet på middasrasten, så kom patron ridande ut själver å skulle si, hur långt di hadde hunnet. Då va de e piga, som hadde lagt sej å söva ve dikesren, å patron fick si, hur en orm kröp in i mun på'na, för ho lå å gapa. Men han talte inte om'et för någen då, utan sa bara te rättarn, att han skulle ha hem folket mä desamma. Å rättarn kunne inte begripa, va de kom åt patron, för de va brått mä arbetet, men han gjorde, som han hadde sagt te'n. Å sen satte patron sporra i märra å re'na så hårt, så ho måste pissa. Då to han e skopa å höll unner. Å sen gick han fram te piga å väckte'na. Å då höll han en kniv i ena hanna å skopa i den andra. Å så sa han te'na, att ho skulle dricka ur skopa, annars skulle han sticka ihjäl'na. Å ho vart så förskräckter, så ho gapa förståss, menna han hällde i'na märrepissen. Å mä desamma så kom ormen oppkrypande ur mun på'na. Sen hadde patron talt om de där för rättarn. Si, märrepiss de ska vara bra, när di har fått orma å tocke där i sej.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.42