Nattens skrämmande hemligheter

Å en annan gång så såg han också en likförsel. De va mitt för våran stenmur ve Björnhult. De va också mitt i natta. Då mötte han fyra stycken kara, som bar e likkista imella sej. Si, förr i tiden så körde di inte lika, utan di bar dom te körka. Men utå de va mitt i natta, så försto han, att de inte kunne vara riktit.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.47