Näcken och katten

Förr i tiden så trodde di, att di kunne lära sej spela utå Näcken. Då skulle di gå ner te en bäck tre torsdaskvällar i ra å sätta sej under en bro. Å så skulle di ha fiolen mä sej förståss. Å den tredje torsdaskvällen då kom Näcken å lärde dom spela. I lön skulle di ge Näcken en svart katt, som inte hadde ett vitt hår på kroppen. Men, de va ju svårt te få tag i såna där katter, så de hände nog, att di bruka lura Näcken å sota vitfläckia katter, så di vart svarta. Så skulle di gå ner te brona mä den där katten torsdaskvällen ätteråt å ha'en bunnen i ett snöre ve bältet. Men då va de bäst te ta en ullgarnståt, som gick lätt te slita å, för annars kunne de hända, att kam följde mä ner i vattnet, när Näcken slet te sej katten.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.70