Näcken och förlossningen

När djävulen och hans anhang för sitt uppror mot Gud blevo nedstörtade till jorden, medföljde enligt folktron en del änglar, vilkas synd ej varit så svår, utan för dem finnes utsikt till förlossning. Näcken är en sådan ande, och han sitter i lugnare vattenfall, spelar på sin fiol sina sorgesamma låtar och sjunger om sin väntade förlossning. Näcken är en sådan ande, och han sitter i lugnare vattenfall, spelar på sin fiol sina sorgesamma låtar och sjunger om sin väntande förlossning.
I forna tider gick dä bare e spång över Hällsteåna nära Sonstârp herrgård, å den spånga gick längre âpp än brona, sâm ä nu. Ho byggdes ju utå dalkare år alertanhundresjuttan, å i år bygger di ju âm 'na igen. På den tin, när spånga fanns, va dä en gång en pâjke från Gylltârp, sâm gick hem från dagsverket på herrgårn en kväll. När så pâjken kom ner te åna, fick han si, att näcken satt på en sten ute i vattnet, spele på sin fiol å sjöng:
På domeda' på domeda'
då ska ja få Guss nåde.
På domeda' på domeda'
då ska ja få Guss nåde.
Då skrek pâjken te: "Du får aldri Guss nåde, för dä ä du för ful te!"
När näcken fick höre dä, vart han så hemskt lessen, så å han tog te å skrike, så dä hörde lång väg. När så pâjken kom hem, stog has far ute på gårn, å då fråge han, va dä va för väsen neråt åna. När pâjken tart âm, va dä va för någe, sa fadern: "Gå du ner te åna å sej te näcken: "Far ä mere beläster än ja, å han säjer, att du får Guss nåde." Då sprang pâjken ner å sa sisådär. När då näcken hörde, va han sa, vart dä slut på skriket, å näcken börje i stället spele så vackert på sin fiol, å så sjönk han ner i ånas vatten."