Mystiska skogen och hinna

Hinnsjakta, den har ja en fabror, som har sitt. Han va bonne å bodde imella Linköping å Mjölby. Å han va ute mä ett lass spannmål å körde genom skogen. Då fick han si ett fruntimmer, som kom gnianes, å ho hadde så långa bröst, så ho hadde kastat dom över axla så. här. Å en stunn ätteråt så kom de två stycken hunna, å sen två ryttare, som re te bress. Ä di frågte honom, om han hadde sett te nån hinna. Men han svor te å sa: »De talar ja inte om för er, hocket ja har gjort». Men sen hörde han, att de small ett skott, å sen kom di å re om'en, å då hadde di de där fruntimret hängane imella sej. Men den ene å dom han viska i örat på bonnen: »Kyss fitta, kyss fitta!» Si, de va för han hadde svuri te åt dom, förståss.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.72