Mysteriet vid grinden

När ja va pöjke en gång, så va ja ute å gne om nättera, som pöjka jämt ä. Å då, e natt så fick ja si en kar, som kom imot mej på vägen. De va bara e grinn imella oss. Å de va en sån där hammare te lyfta opp på grinna, men grinna ho öppnades inte, utan kam han försvann. Ja tänkte, att de kunne vara Gustaf Persa i Rå. Han bruka sinka sej ve körkbyn å dricka vin, å ja tänkte, att han va fuller å hadde lagt sej i dike intill grinna. Men han fanns inte där. Då va de e körbo ve vägen, å ja tänkte han hadde gått in dit. Men ja sökte igenom vartenda pinal där i bona, men de syntes ingen te. Å när ja kom ut, så kom de en svart katt å sprang tvärs igenom gärsgården. Då tyckte ja, att de va lite konstit. De va månljust, så ja kunne då se så tydlit, hur de kom en kar på andra sida grinna.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.48-49