Lövgren och hästmagin

Där nära Motala bodde dä me en, sâm hette Lövgren sâm han mä kunne trâlle. Di sa, att han ha stule svartkânstboka för Mari en gång, när di va ihop å söp hos Mari. Den där Lövgren va ja hos en gång, å han ge mej ett sârts vitt pulver, sâm ja skulle ge hästa, sâm bonnen ja tjänte hos hade, för då skulle di hålle sej fete å granne. Å dä ga ja dâm förstås, å nog va mina häste di fägerste nånn kunne få si i traktera. Men dä kom sâj nog utå, att ja styrde bra mä mina häste å va rädder âm dâm, för inte tror ja, att pulvret gjorde når nytte. Men dä kom ut i bygda, att ja kunne trâlle å göre häste granne eller fule, ättersom ja ville, så jag fick bra månge supe utå bönnre, för att ja inte skulle förtrâlle deras häste. Var gång nånn såg mäj gå lediger, så bjöhan in mäj på bå kânjak å brännvin, å ja höll go min.