Lindströms magiska skämt

De va en dräng här i sockna, som hette Lindström. Han brukte kunna förvänna syn på folk. De va en bonne, som skulle te kvarna å mala, å han hadde en stut för lasset. Då gjorde den där Lindström, så att alla som sto ikring såg, att oxen hadde bonnens huve på sej, å bonnen han satt på vangen å körde mä oxhuve. Men själver såg han'et inte förståss. Å di andra di skratta åt de där åket förståss. Å så va de e gumma, som kom gåenes på vägen. Å rätt va de va, så dro ho opp kjola å klev så försiktit, alldeles som ho hadde gått i vatten. Ho tyckte, att ho gick i åna, å ho dro opp kjola högt över medja å klev å speta, men ho kunne bara gå framåt. När ho försökte å ta ett steg bakåt, så tyckte ho, att ho kom ner för djupt i vattnet. De va den där drängen, som vände syn på'na.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.39