Lindblom och Näcken

De va en spelman här i Skeve som hette Lindblom. Han bruka säja, att han hadde lärt sej te spela utå Näcken. Då va de en pöjke, som äntlin ville lära sej de där knepet, å han fråga Lindblom, hur han skulle bära sej åt. Lindblom han ville skoja mä pojken förståss å sa te'en, att han skulle gå ner te åna nästa torsdaskväll å sätta sej unner brona å spela. Då skulle Näcken komma. Å de gjorde pojken förståss. Men Lindblom han hadde gått ner te åna förut, han, å gömt sej bakom en buske å taji ett vitt skynke över sej. Å när pojken börja på å dra nåra tag mä stråken, då va de Lindblom, som gav te ett vrål å hoppa i åna, så vattnet skvätte om'en. Å pöjken han fick si de där vita å trodde de va Näcken, som kom å skulle ta'en, så han vart förskrämder å la i väg hem mä desamma. Men de där hadde Lindblom rolit åt sen.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.71