Krigsmannen i natten

En natt så fick far si en krigsman, som kom ridandes. Å far förstog, att de inte va nån rikti en, utan han piska på hästa, för de va en körsväg strax inte. Å de ska inte va bra å möta tocke där ve körsväga. Men när di hadde mött'en, så va de som en väv hadde hängt i lufta å blåst opp å ner.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.50