Kiselstampens nattliga mysterium

Bremyra kiselstamp den bruka gå iblann om nättera. De va ett par kara, som hadde legat där i kammarn e natt, å då hadde di vaknat ve att kiselstampa gick. Å di tyckte de va underlit, att Pälle hadde satt i gång'na mitt i natta, så di gick sta å såg ätter. Men di såg inte te en mänska där, å stampa ho sto stilla. Men de där va de många, som hörde.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.58