Haren och Mylingen

De va e piga, när ja va mycke liten, som tjänte ve Regnaholm. Å henne trodde di va mä barn, men så vart de allri någe å. Å en gång, när min svåger kom åkanes, så kom de en stor hare å sprang tvärs över vägen å sprang in i ormbunka. Men svåger han gick å raka te där i ormbunka, å då kom haren ut igen, å han va storer som en oxe. Ja, de ä dagsens sanning de! Å sen va de som stora vita skynken hadde fari i lufta, å oxa di vart så förskrämda, så di kom ingenstans, utan svåger han måste spänna ifrå å stanna där över natta. Men de trodde di, att de va mylingen ätter ungen, som piga hadde gjort å mä.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.51