Glögg, brand och räddning

Förr om jula så kunne di dricka glögg, så de brann blå låga i halsen på dom. De va en dräng, som lå fuller på golve, å de slo opp e ällslåga ur mun på'n. Men då va de e kärng, som gick sta å släckte't på de sättet, att ho pinka i mun på'n, annars trodde di, att han hadde dött utå't. Men pinken den va nog bättre te släcka mä än vatten, för' den va ju bemängd mä salt.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.41