Gäddan och skräcken

Ett par fiskarehistorier kunne ja lä tala om också. Di har hänt här i sockna. De va den där samme gubben, som trall i sjön. Han va mycke ute för ällfiske också. Å så va de e stor gädda, som han såg flera gånger, men han tordes inte hugga'na, för han tyckte, att ho va för stor. Men så to han i alla fall å satte e starker lina i ljustre å bann fast'na i ökestocken å tänkte, att nu skulle han kunna hugga gädda, för lina kunne ho inte dra å. Å gädda ho lå kvar där, å han högg'na. Men de ble skjuss mäsamma, för ho la iväg utåt sjön mä ökestocken. Först tyckte han, att de gick bra, men sen, när di kom ut på djupt vatten, å gädda hölt på å dra mä sej öka ner, då vart han rädder å to å skar å lina. Å då skrek de te nere unner båten:
»Du skulle följt mej utför brante backe, så hadde du fått vått på din svarte nacke!

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.68-69