Drängens brännheta missöde

De va en dräng som lå ute i skogen å köla. Då kom de te honom e granner fröken. Ä ho ville te'en förståss å gjorde sej te så dant, så han visste inte, hur han skulle bära sej åt mä'na. Men när ho vände ryggen te så såg han, att ho hadde e långer rumpa bakätter sej. Å så fråga ho va han hette. »Själver», svara han då. Sen ställde ho sej ve spiseln å varmde sej. Då passa drängen på å kasta en brann på'na, å ho rusa ut å skrek: »Själver brände mej, Själver brände mej!» Men då vart de ett liv å skrattande i skogen. Si, de va fullt mä tockna där, å di gjorde narr å'na, att ho själver hadde bränt sej.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.64