Det mystiska djuret i skogen

De va en gång ja skulle lägga å åt Byle marken, de va på vintern i skymninga. Å när ja kom in i skogen, så hörde ja, hur de rassla i buska. Ja trodde, de va någen annan, som va på väg te marken, som ja kunne få sällskap mä. Så ja stanna å vänta. Men då kom de fram ett stort svart djur, som en storer hunn, å följde ätter mej. Då gick ja igen, men ja hörde, hur de trassla å socka ätter mej. Ä ja hadde e kröcka mä mej i hanna. Å de där de socka å gick ätter mej hele vägen, å te slut så va de alldeles inpå mej, så ja tyckte, de börja på å bli lite otäckt. Så när ja hörde, att de va tätt bakom mej, då vände ja mej om å slängde te mä kröcka å skrek: »Va ä du för en, som springer ätter mej?» Men då satte han sej, så där som han skulle tatt sats å velat flyga på mej, å öga lyste som ällkol på'n. Men sen lät han bli å följa ätter mej, men ja ä säker på, att hadde ja gått ett par steg te å inte vänt mej om, så hadde han flugi på mej. Sen kom de en skjuss åkande om mej, å di skulle också te marken, å då frågte ja, om di inte hadde sitt någe. De hadde di inte gjort, men hästen hadde vurti så skrämder, så han tordes knappt gå förbi. Ja vet inte, va de där kunne vara för ett djur. Han såg ut som en hunn, men va de en hunn, så va han rent omåttlier, så storer va han.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.50-51