Bergtagen oxe i Vingåker

Ja ä barnfödder oppe i Stora Vingåker, å där va de en oxe, som di sa vart bergtagen. Han va borta i många dar, å di lyste ätter'n i körka, å i grannsocken Österåker mä. Men de ble precist utan resultat. Å de va en granner oxe, så de va inte svårt te känna igen honom. Då gick di sta å frågte en klok gubbe te råds, å han sa: »Ja, vänta I, så kommer fäll oxen tebaks endera dan». Å oxen han kom, å då va han så utsvulten å mager. Å då sa di förståss, att han hadde vari bergtagen, å att gubben hadde fått trolla te släppa honom. Men i verkliheten va de så, att de va ett grannfolk, som hadde ett pörte, e basta, ute i skogen, å döra hadde stått öppen, så oxen hadde kommet in där, å sen hadde döra slaje igen på någe sätt. Men de där folket tordes inte tala om'et, utå di hadde glömt te stänga döra. Men sen hadde di sitt, att de va fullt å oxdynga på golvet, å mössen å sotet på väggera va bortslickat runt ikring. Så oxen han hadde allri vari bergtagen inte, fast di va så dumma å trodde de.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.76-77