Fiskaren och sjöfrun

En fiskare satt och meta och fick redigt med fisk. Men så sluta det upp för'n ett tag, och då skulle han ta en pris snus. Då räckte det upp en hand, och nåt sa: "Kan I ge mä en pris snus, far i Stubbaröja?" Hon fick då snus. När hon hade fått det sa hon: "Kan I fylla mi mus, far i Stubbaröja?" Han vart rädder och ville fara iland; men längre fram tog hon honom i alla fall, fast han sökte hålla henne borta från sjön genom att strö vigd jord runt omkring. Han hade blott en famn kvar, då kom hon så det brakade i skogen och slängde sej i sjön, så det kom upp en vit stråle. Hon tog'en ändå till slut. De bara hitta hatten ätter'n.

Källa: Bengt af Klintberg 1972: Svenska folksägner. Stockholm. s. 97