Torparens magiska bisar

En torpare i Kärsta han hade tomtebisar. När dottern hade bröllop, så föll julen av vagnen för prästen, så det var fäl bisarna som var framme. Ja, de hörde dem tröska där i Kärsta. Det var i den södra gården, ja det är nybyggt nu.

Ja de var goda till bära hem skylar från åkrarna ock. Det såg ut som ett halmstrå bara, men han stånkade så . . . de såg honom en gång ock sade åt honom, att »det är fäll inget att stånka för»; men då sade han: Sju skylar ock sju mil, det är börda det».

Ja, de är borta nu, sen de gamla är döda, det var väll ingen som ville ha dem kvar. De var rädda för dem. Ock jag tycker inte, de skulle vara trevliga att ha i huset.

Det var en bise som ville följa med drängen i Åsta hem, men det fick han inte, han var rädd för honom. Ja det var inte länge senn, det var i min tid.

Det var trollgubbar i bärgen ock. För de såg en gubbe, som satt uppe på Klämbärget ock hamrade.

Källa: Hilding Celander 1922: Närkiska folkminnen. Från Lillkyrka ock Vinön. Uppsala (Bidrag till kännedomen om svenska landsmålen ock svenskt folkliv XVI:3).