Tomtebisar och nattligt arbete

Tomtebisar? Ja, inte i Slyte, men i Åsta ock Kärsta hade de. Ock de tröskade om nätterna på logarna. Det var en bonde som hade tocka, ock det prasslade ock tröskade om nätterna jämt.

Skräddar-Erker hade en spettil. Han hade honom i en ask, det såg ut som ett oxöga, ock det vred sig ock tittade så stinnt på den som tog av locket. Det där hade han med sig jämt. Men en gång när drängen satte för ock han skulle åka bort, då hade han glömt den där, ock då skickade han drängen efter honom. Varpå drängen öppnade ock tittade efter, vad det var. Ock det visste Skräddar-Erker, när han kom fram, så då fick han. Ock den där gubben, han fick vad han skulle till alla delar. Rik ock snål var han. Min far var där ock plockade potatis, så han kände igän den där gubben, ock hade reda på det där.

Han hade tocka där bisar med. Han gav dem äta var eviga julafton. De ställde in en . huggstubbe i förstugan ock dukade upp ett vällingsfat, ock om morgnarna så var det uppätet. Ock så var det tre par färdiggjorda grå yllevantar, ock de kom ock bort om natten. Så det är då tydlig sanning det, att tocka där har det funnits.

Drängen där — nu hade de hästar, ock drängen skulle sköta dem i stallet, ock då har drängen dragit till en riktig brakskit, om jag nu skall tala om det, tocket det var, ock då fick han sig en oppsittare, så han riktigt kände honom. Men inte såg han någon, ock då talade han om det, när han korn in, .ock då sade skräddar-Erker att, »du skall vara renlig i stallet, för tocket där tåls inte». Ja, det är knepigt.

Källa: Hilding Celander 1922: Närkiska folkminnen. Från Lillkyrka ock Vinön. Uppsala (Bidrag till kännedomen om svenska landsmålen ock svenskt folkliv XVI:3).