Spöket i soldatstugan

"1759 Natten emellan d. 17de och 18de febr. Sedan Soldatenkan H. Ingeborg Pehrsdotter i Wia Soldatstufva några dagar förut förspordt sin man Lars Widing wara i Pomern genom döden fortgången, monde wid pass kl 12 om natten hennes mans gestalt eller skepelse i blå kläder inkomma i stufvan; satte sig nu på bänken, nu på en kista vid sängen, tidt suckande. Hustrun kände granneligen sin mans gestalt och thes wanlige åtbörder i thet klara månskenet, hafvande med sig en stor hop blåklädde Camrater, snart stufvan full, doch i liknelse ej större än gåssar om 10 á 12 åhr. Thesse gingo uth och in genom dören, talande och mumlande sinsemellan, theraf hustrun dock intet förstod. H. Ingeborg, som låg rädder i sängen, läste åthskillige böner, bad änteligen then döde hamnen i Herrans namn gå till sitt rum etc. men han, lutande sitt hufvud öfver henne i sängen suckande, tog med bägge händerne wid hennes kinder. Änteligen kom hustrun i hog thet hon dagen förut lemnat sin mans skinnpäls till salo åt granndrengen Göstaf Nyberg, med hvilken hennes man hemmavarande ej gerna dragit öfverens. Yttrar sig tå til skepelsen Gack tin wäg; Jag skal så snart dager blir taga tin päls tilbakars igen. Ther uppå, sedan the innevarit ungefähr 2½ eller 3 timmar gingo the allesammans sin koos. Hustru Ingeborg af Christbeskedlig frägd har sjelf thenna händelse med flere omständigheter berättat mångom äfven mig G Herdman d. 28 i samma månad."

Källa: Djurklou, Gabriel 1943: Sagor och sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 5.). S. 51-52