Spöken vid Thorshammaren

Thorshammaren är ett beryktadt spökställe, kanske ej blott derföre, att der säges en kung Thore vara begrafven, utan äfven emedan platsen sannolikt varit ett hedniskt offerställe. Någon närmare redogörelse för der befintlige fornlemningar bestående af tvänne större triangelsättningar, kan ej här ifrågakomma och är dessutom redan lemnad af R. Dybeck, men deremot må nämnas att man i Prosten Zenii tid (1660 talet) på denna backe offrat "Tore mot tandwärk" och att ännu i långt senare tider mången der sökt bot mot hvarjehanda sjukdomar. Såsom of ferställe har Thorshammaren väl numera förlorat all kredit; Men ställets rådande är ofta besvärlig för dem, som färdas stora landsvägen emellan Örebro och Mellösa kyrka, och åtskilliga sägner berättas om vägfarande, som här på ett eller annat sätt blifvit uppehållne. Så hände det sig sent en Thorsdagsnatt, att då en Wingåkersbonde kom midt för aftagsvägen till Ekeby och Rynninge, tvärstannade hästen, började fnysa och stegra sig, så att det var omöjligt att få honom ur stället. Bonden, som var van att ligga ute på färdvägar och visste hvad vid dylika tillfällen borde göras,
hoppade utaf wagnen, gick derpå fram till hästens hufvud och tittade genom betselögat då han fick se huru gasten, som såg ut som en stor säck, men med ögon som eldkol, trillade ned af vagnen. Bonden satte sig derpå upp igen och fortsatte utan vidare hinder sin resa.

Källa: Djurklou, Gabriel 1943: Sagor och sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 5.). S. 73-74