Skogsväsen och kyrkklockor

På Falla skog är en tvillingsbotten, d. v. s. en kolbotten för tvänne milor, och då en bonde Pehr I Larsson i Falla en söndagsmorgon der arbetade, kom ett mycket fint och grannt fruntimmer och helsade på honom. "Har du hört prestens koskälla än ?" sporde hon. Pehr kunde ej förstå hvad frun mente dermed, ty presten hade intet bete der i trakten och svarade derf öre som sanna förhållandet var att han ej hört den. I detsamma begynnte kyrkoklockorna ringa första gången, och då blef frun arg, och ropade: "Nå så hör du henne nu då ?" derpå började hon att skratta af ilska, så att det gaf genljud i skogen, vände sig om och försvann. Men på den långa rumpan och den ihåliga ryggen såg Pehr, hvad han haft för ett främmande, och glad var han att kyrkoklockorna skrämt bort henne, så att hon ej kunnat göra honom någon skada.

Källa: Djurklou, Gabriel 1943: Sagor och sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 5.). S. 26