Själver och sjöfrun

De drog not nere vid Katrinelund. Det var sent på kvällen, så de gjort upp eld. Rätt som de hölls där, så kom det ett fruntimmer upp ur sjön och var så fint, så fint. Hon gick fram till elden och tog opp bakklädet och värmde sej om aschele. Då fick en av karlarna tag i en vedbrand och smeta te'na bak i ändan. Då fråga hon vad han hette. "Jag heter Själver", svara han. Då sprang hon och skrek: "Själver brände mäj, Själver brände mäj!" Då svara det: "Ja, brände du däj själver, har du ingen å skylla."

Källa: Bengt af Klintberg 1972: Svenska folksägner. Stockholm. s. 98-99