Nattens kräftfiskeäventyr

Vi var ute ock tog kräfter en natt. Vi var uppåt kärren, det var ett dike, det var förfärligt mycke kräftor, ock stora sen! När det le I på natten — vi var ända uppåt Lyktkärren — så säger jag: »Jag undrar, vad det kan vara lidet på natten, om det kan vara hemdags än?» Det var ingen som hade klocka, det var bara de förmögna som hade tocka då.

Rättsom det var, fick jag höra, det tröskade fyra i Lykttorpet. »Nu hör vi, vad det lider», sa jag, »de tröskar i Lykttorpet». De lydde allihop. »Inte är det någon trösk inte», sade de, de hörde inget; men så regalt tröskade det fyra så, fast det var dust. Men då vart det tyst. Sen gick vi en stund, ock då började det igän. Ja, de lydde, men de hörde ingen trösk. Så om en stund gick vi hem, ock då när vi kom hem, var inte klockan mer än halv ett, så den tiden jag hörde trösken det var fäll vid tolv. De sade, att han bonden hade tomtebissar ock födde ock det var nog de som var uppe ock tröskade den där tiden.

Källa: Hilding Celander 1922: Närkiska folkminnen. Från Lillkyrka ock Vinön. Uppsala (Bidrag till kännedomen om svenska landsmålen ock svenskt folkliv XVI:3).