Grannens ödesdigra natt

Ja, han grannen till honom han hade ock bisar. Men ban ville bli av med det där. Så kom han upp på logen eu natt, ock då satt det tre stycken där ock spelade om deras själar. Ock då sade han åt dem: »Ni får gå ända åt hälsike ock spela,» sade han, »nu är det jag som sköter gården). Ock de bad, han skulle städja dem, de ville inte ha mer än säx styver var, men han ville inte ha dem. Ock sen dess vart han av med dem ock.

Usch näj, det där kan fäll aldrig vara av Gudi, det är fäll den lilles anhang. Se när han föll ner till jorden, då föll de med, somliga i sjöar ock somliga i skogar ock somliga i tomter, ock det vart sjörå ock skogsrå, ock tomtegubbar. Så där står det i katekesen.

Källa: Hilding Celander 1922: Närkiska folkminnen. Från Lillkyrka ock Vinön. Uppsala (Bidrag till kännedomen om svenska landsmålen ock svenskt folkliv XVI:3).