Den försvunna moderns klagolåt

På Falla egor bodde för omkring 30 år sedan en qvinna, Stina Ekström, som var misstänkt att hafva förgjordt sitt barn. Så hände det sig att kreaturen, som betade i skogen helt nära hennes stuga började att böla och skria alldeles som om de varit vilda. Folk skyndade dit, och funno dem samlade omkring en blodfläck, men om nu detta blod var efter menniskor eller djur, derpå tänkte ingen den gången. Sedermera byggdes då byn skiftades en bondgård på detta ställe och år 1859 hörde en dräng, som tjente der, någonting som flög och flaxade utanför stugan och klagade såsom ett spädt barn; Och detta hände ej en gång utan flera, och alltid vid midnattstider. Den har sedermera ej hörts utaf, och torde således hafva funnit ro. Den onaturliga modern, som äfven misstänktes att hafva förgjort ett barn, hvilket anträffats i bäcken vid Elgesta, har väl nu också fått sitt straff.

Källa: Djurklou, Gabriel 1943: Sagor och sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 5.). S. 27