Munkalöven och fädernas magi

Det var en gubbe, som gick omkring. De kallade honom Munkalöven från Tångeråsa församling. Han hade till specialitet att han gick omkring och gjorde Fur i alla fähus. Han gick för jämnan. En gång kom han till Janstubbetorp. "Jag ska gå ut i lagårn ett tag", sa han. Men gumman där sa till honom: "Vi har som bätter å inte haft nån otur på länge, så det behöver i inte." – "Så kan I le ja då" sa gubben. Han fick gå utan att han fått varken mat eller kaffe.

De hade kreaturen ute på bete hela sommaren, men skällkon gick före och de kom hem varje kväll. Men den kvällen, gubben varit där, kom de inte. Då hade tre kor fastnat i en mosse och de två var döda. Den tredje fick de upp och eldade de ikring, för det var kyligt på hösten.
Och då de kom ut nästa morron, låg en annan ko stendöd i båset. Munkalöven kom igen länge efter det att detta hänt. Då sa ägaren till honom direkt, att han hade förtrollat det för dem. Då gick han och kom aldrig igen. Mina föräldrar talte om detta.

I Ramundeboda socken var ett ställe, som hörde under Laxå. Det låg i skogsmarkerna. En familj arrenderade Stavåna. Så dog mannen och hon blev änka. Bonna kallade de henne. Hon kunde bota sjuka djur. På en gård låg en häst död, när de kom ut i stallet. Det var väl mellan 1865 och 1870. De gick efter Bonna. Hon kom och tittade på hästen. Hon tog en halmsudd och strök över hästen och mumlade en formel. "I kan bestämt trolla, " sa någon. "Dä ä inget trolleri, dä ä en vetenskap," svarade hon. Hästen vaknade till liv. Det var inget fel med honom.