Skuggan av det förflutna

Wid Bondsäter hade i slutet af förra århundradet en piga dödat
sitt barn och dolt det uti en stenmur tätt invid gården, men då ingen visste något härom, qvarblef hon i tjensten uti 7 år derefter. På hösten det sjunde året stördes dock gårdsfolkets ro om nätterna af en gast, som ifrån stenmuren väckte dem med sitt klagande läte. Rättaren vid gården, som var en klok man och visste hvad sådant hade att betyda, befallte då alla qvinnorna att hvar efter annan gå fram till stenmuren och till gasten ställa denna fråga: "Icke är jag din moder?" Så skedde ock. Den ena efter den andra framgick men gasten bara vojade sig och ropade "Nej! Nej!" Slutligen kom äf ven den sannskyldiga mörderskan, som naturligtvis dröjde i det allra längsta, och då hon darrande framstammade: "Icke är jag din moder?" slog gasten ned på henne och kramade henne så illa att hon genast bekände sitt brott.

Källa: Djurklou, Gabriel 1943: Sagor och sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 5.). S. 64