Bortbytingen och granen

På ett ställe hade de en bortbyting. Han var bra gammal. En gång lyckades de narra honom att tala, och då sa han: "Mycket har jag sett, femton hustrur har jag diat, gammal är jag som den äldsta gran på Tivedsskogen". Sen gick de och fällde den största och äldsta granen på skogen. Då dog bortbytingen. Trollen hade bestämt att han skulle leva så länge den granen stod.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.