Pelle och badstufvan

Gamla gården i Jönshyttan var fordom mycket besvärad af spöken och troll, men hvad orsaken dertill varit uppgifves icke. Så hände det sig en julafton för många år sedan att en dräng derstädes vid namn Pelle, som hemkommit från skogen svart och sotig efter kolarbete i skymningen gick i badstufvan för att göra sig ren till helgen. Då han ej återkom derifrån, gick någon af husfolket ut på förstugubron och ropade honom vid namn. En obekant röst svarade från badstufvan "Pelle är ej plockad ännu!" Om en stund gick en annan af gårdsfolket ut och ropade: "Pelle!" Den okända rösten svarade: "Pelle är ej plockad ännu." Sedan åter en stund förflutit gick husbonden sjelf ut och ropade: "Pelle!" och då svarade den okända rösten: "Ja, nu är Pelle plockad." Ingen vågade dock under sådane förhållanden gå ned i badstufvan förr än Juldagen, sedan det blifvit full dager, och då voro Pelles kropp och kläder så sönderplockade, att det ej fanns en enda bit deraf, som var större än en tumnagel. På den tomt, der gamla gården stått, finnes numera intet hus qvar utom en hölada, och der husera ännu några onda andar. Åtminstone påstås det, att om någon lägger sig att sofva derinne, blifver han genast utkastad.

Källa: Djurklou, Gabriel 1943: Sagor och sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 5.). S. 81