Käringen vid Lakaskär

Morfar min och en som hette Lasse Smed brukade meta lake vid Lakaskär. En natt satt de på isen, och hela tiden såg de en käring elda på skäret. På morgonsidan frågade morfar Lasse, om han hade sett käringen. — Henne har jag väl sett, sa Lasse Smed. Men sen fick de se, att isen hade lossnat och att flaket som de satt på hade drivit ända till Kopön. Det hade de, för att de hade talat om käringen. Det gick inte an att tala om henne, si. Hon eldade väl för att få isflaket att lossna. Men jag har en annan historia, också den från Lakaskär.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.25