Gummans förlorade skatter

Vid Tensjön gick en gång en gumma och hackade löf, då hon ett stycke bortom sig på Skillingamon upptäckte ett bord, som glänste som bara guld. Midt på bordet stodo stora silfverkannor och annat husgeråd af samma ädla metall. Gumman gick närmare, men när hon hunnit så långt, att hon kunde utsträcka handen efter de granna kärlen, försvann bordet och förbyttes till en stor gråsten. Hade gumman nu varit så slug, att hon kastat I skäran, som hon bar under armen, på bordet, hade hon säkert kunnat få all grannlåten, men hon tänkte ej derpå förrän det var försent., Kung Wälter med sitt hof — så säges det — skall här hafva spisat middag, men då en fientlig konung förföljde honom har han måst hals öfver hufvud begifva sig derifrån. Sedan hade det gått, som det alltid går. Trollen hade tagit godset om hand, och visar det ibland för att narra menniskorna och väcka deras lystnad efter gods och guld.

Källa: Djurklou, Gabriel 1943: Sagor och sägner. Uppsala (Svenska sagor och sägner 5.). S. 29-30