Ormen i ladan

Lantbrukaren Arvid Karlsson, Kråkhult, Älghult socken, född der 1898 berättar:

Vi voro några småpojkar som sprungo derhemma på gården och lekte, så fingo vi för oss att fortsätta leka, men på annat sätt. Väl inkomna der fingo vi snart ärende ut igen, der var en orm av förfärande storlek, vi blevo förskrämda och sprungo skrikande ut. Men vi voro i alla fall nyfikna att se var ormen tog vägen. Vi tittade försiktigt in genom en springa i väggen och en liten glugg. Nu sågo vi ormen ringla sig omkring en rund grov stång, som stod rätt upp från golvet och upp mot taket. Ormen var mycket grovare än min nu fullväxta arm och allra minst fem alnar lång. Han kröp hela stången spiralformigt, upp till taket. Taket var ett gammalt brädtak som var mycket söndrigt. Det var meningen att lägga nytt tak på nu på våren. Ormen kröp ut genom taket och nu gingo vi in i ladan igen, men ormen kom snart tillbaka samma väg, och då sprungo vi ut igen, sågo in genom gluggen och sågo att ormen kröp spiralformigt ned igen, men kröp nu ut mellan ett par stenar i stenfoten, då sprungo vi den sidan som han var, och sågo att han tog vägen mot ett väldigt stenröse ett stycke derifrån, der kröp han in och syntes alldrig mera. De gamla sade: Det är inte alls ovanligt med så stora ormar, vid vissa tider. Det är onda makter som vid vissa tider kommer upp ur jorden der de ha sin hemvist och visa sig i ormskepnad. Jät i maj 1931. Aug. Strömberg