Ryttaren och Sankt Tomas

Det hände en gång tidigt på morgonen efter en Tomasnatt, klockan var 3 på morgonen. En bonde var ute i en beteshage för att hämta hem sina dragoxar som gingo där på bete ty han skulle köra in till staden i något ärende. När han nu kom ut ur beteshagen och kom ut på stora vägen mötte han en ryttare, som hade en helsvart häst. "God morgon," hälsade ryttaren. "God morgon," hälsade bonden igen. "Hör du, min käre bonde. Ni har väl möjligtvis inte sett till något fruntimmer här ute i skogen," sade ryttaren. "Jo jag såg en nyss, hon sprang där inne bland träden," svarade bonden, "Tack", sade ryttaren och red in i skogen åt det håll bonden pekade. Bonden hade mycket brått och fortsatte hemåt. Då han kommit ett gott stycke på hemvägen, fick han höra knallen av ett skott från skogens djup. Bonden väntade ett par minuter, då sprängde samma ryttare fram genom skogen ut på vägen. Men nu var ryttaren ej ensam, framför honom på sadelknappen satt den kvinna som bonden förut sett i skogen. Då de redo förbi bonden, vinkade ryttaren vänligt åt honom. Nu fick bonden se att kvinnans rygg liksom ett baktråg. Men då förstod bonden att det var Sankt Tomas själv som var ute och jagade [...].