Far och spökena

Ibland såg Far tomtar med röda luvor gå över vägen eller bredvid vägen, ibland hade han sett en stor svart hund. Röda nystan kom han hem och berättade om, som suttet över vägen.
Jag minns särskilt en gång, Far kom hem en kväll och talade om att han sett en likfärd och då talades om vem det kunde gälla bland släkt eller bekanta. Han talade alltid mycke detaljerat om vad han sett eller varit med om. Och vi barn lyssnade gärna och vi trodde också på det. Men vi fick ju inte vara så rädda. Vi måste ju gå vägen genom skogen. Men när min yngsta syster född 1913 började skolan, fick Mor länge följa henne om morgnarna och möta henne på hemvägen. Hon var så rädd för spöken som Far sett och talat om. Det var år 1920.