Tomtarna i Lekaryd

I Lekaryd Djuragård höllo sig förr i verlden några Tomtar, som drogo till gården, så der alltid var god råd och drygsel på allting och ladorna höllo sig så fulla så folket lyktade inte att tröska den gamla säden, förr än de skulle till med att skära den nya. Bönderna der i gården blefvo på det viset rika och förmögna; men det var ingen som rätt visste huru det gick till att allting räckte bättre för dem än för andra.

Hände sig så att der kom på gården en bonde som inte kunde bära sin lycka utan blef högfärdig öfver sitt välstånd. Han hörde grunkas både ett och annat om tomtarne som skulle hålla sig i hans gård, och tänkte det vore roligt få veta huru dermed kunde vara. Han lade sig så på vakt om natten i ladan. Som det nu led framåt midnatt, fick han se tre små, små gubbar, mörka och fula, med små röda topp-hättor på hufvudet, komma dragandes in genom dörren, hvar med sin börda på ryggen. Men den främste som kom hade tre sädes-necker att bära; den andre hade två, och den efterste hade bara en, likväl pustade han tungt och lät som vore han mycket trött. Då hade bonden inte bättre vett än han ropade : "ja, du må väl päsa (pusta), du har väl så mycket att bära!" Härvid vände den äldste tomten sig om och svarade : "tycker du vi ha burit för små bördor hit, så skola vi bära stora hän". Och dermed gingo de sin väg. Men ifrån den stunden hade bonden ingen hell hvarken med kreatur eller annat, trösket blef inte drygare än att det väl var lyktadt till jul, och bonden hade snart bondat ut så att han fick gå ifrån gård och grund och dog som en fattig man.

Källa: Bringéus, Nils-Arvid 1968: Folksägner från Värend. Upptecknade av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius. Kronobergsboken.